|
Du drar mig tätt intill dig,
och viskar tyst i mitt öra,
det ord jag så länge velat höra
"Förlåt"
Med ett ord har du ännu en gång fått mig på fall,
ett ord och du värmer mig, jag är inte längre kall
Ett ord och jag har fallit hårt
Utan en enda tanke på att det är svårt
Att någon som dig älska
Att någon som dig röra
Att någon som dig förföra.
Vad betyder resten av världen,
om det är dig min värld kretsar kring?
Vad spelar solen för roll om du är mitt ljus,
utan dig ser jag ändå ingenting.
Vad är tid?
Är det de sekunder, minuter, timmar och dagar,
som vi tillsammans spenderar?
Eller är det de långa sömnlösa nätter,
då jag ligger vaken och om dig fantiserar?
Vad är rum?
Är det den plats vi befinner oss på,
när vi tillsammans är?
Eller är det den plats som du i mitt hjärta ockuperat,
som jag med mig förevigt bär?
"Vem är jag, och vem är du?
Vem är vi, och vad gör vi nu?"
"Du är du, och jag är jag,
det som är menat att ske, kommer ske idag."
Jag sluter mina ögon,
och håller varsamt dina händer.
Jag känner den kärlek,
som du mitt hjärta sänder.
Jag lutar mig mot din lena hals,
och din doft andas jag djupt in.
Ett leende sprider sig på mina läppar,
när jag tänker att du äntligen är min.
Plötsligt hör jag ett svagt ljud,
och ett ljus börjar närma sig.
Förgäves ber jag dig,
att inte lämna mig.
"Snälla snälla, stanna hos mig,
stanna kvar.
Snälla snälla, lämna mig inte,
utan ett svar."
Med tårfyllda ögon ser du på mig,
och håller om mig hela natten lång,
Du kysser mina darrande läppar,
en allra sista gång.
Ljuset blir allt starkare,
och du försvinner sakta.
Jag har byggt en mur runt mitt hjärta,
som små soldater dag och natt ska vakta.
När jag nästa gryningsmorgon vaknar,
inser jag hur mycket jag dig saknar
Och min kudde är även denna morgon dränkt i salta tårar,
det är inte lätt att vara en av kärlekens dårar.
|